Gott nytt 2010!

nu ska allt det gamla rensas bort och nya mål ska uppnås. Nya minnen ska skapas och nya platser ska fotas :)Ses på andra sidan. 

illustrationen är från 2008. 

solig dag

Linda och Oscar är på promenad. 

låtar 2009

Jag har letat i mitt huvud efter låtarna som betydde mest under 2009. Helt av eget intresse har jag gjort en lista över de mest spelade i mina öron det här året. De låtarna som får mig att bli hög på livet. Eller gråta. Eller den där låten på Ipoden man är urless på men lyssnar på ändå i brist på annat. (Jag är sämst på att uppdatera min Ipod.) Det finns tusen fler låtar men det måste ju finnas gränser. 

På listan hamnar de där dagarna i juni när jag lyssnade mycket på The teenagers. Topdeck på 243:an. Shorts och linne. Den åkte över Waterloo bridge och jag tänkte att här kan jag bo resten av mitt liv. Innan sommaren då den brittiska våren ännu var krispig lyssnade jag mycket på The stone roses. Den perfekta kombinationen av 80-tals drömmar på Shoreditch slitna gator. Om man gick längst med Bricklane kom man fram till hans lägenhet. Han gillade CSS. Vi gick in till hans sovrum och han sa att vi borde lyssna på Death from above. Jag hann bli hög i Amsterdam. Där upplevde jag den vackraste solnedgången på flygplatsen när jag lyssnade på Moto Boy och längtade hem till London.

Men den världen byttes snabbt ut till Sundsvalls mörka höstdagar. Jag tände mycket ljus. Hittade mitt favoritställe på taket tillsammans med Markus Krunegård. Rökte mycket och försökte varje kväll hindra impulsen att springa över mitt i natten. Sammanfattningsvis kan jag säga att jag inte är rädd. För Morrissey kommer alltid i slutet och räddar mig. Tack 2009 för alla fina minnen. 

Hela listan med fler låtar hittar ni här. 

ett tips

Gå in på www.shorpy.com och se foton från en svunnen tid. En fotointresserad skulle inte bli besviken. Jag lovar!

God Jul önskar bloggen!

I våran gran

dagens citat

"when a man makes love to a woman, he get revenge for all the things that defeated him in life."

Inspiration

Sedan jag tog mitt första steg på Göteborgsk mark har inspirationen grabbat tag i mig. Jag har grävt bland mina gamla illustrationer och kontverk samtidigt som jag längtar tills jag får doppa stiftpennan i lite indian ink. En gammal del av mig som jag trodde hade försvunnit har visat sig igen. Det är jag glad över. Det är lätt att tappa kreativiteten i Sundsvall.

trosor

För några veckor sen fick jag i uppdrag att fota trosor. Jag och Emma kom på idén att experimentera med en spegel.
Något som man borde kunna utveckla ännu mer. För övrigt handlade artikeln jag fotade för om studenter som säljer sina använda trosor på nätet. Därav trosa i kuvert. Kuvertet är addresserat till mig och är ett födelsekort från mamma.

lussebullar

Sanna Bråding

Vill ni ha pepp? se de här!

min vas

way out west var Florence

Årets Way out west var för min del mest bara feber och halsont. 

Men jag lyckades ändå se ett band, nämligen Florence + the machine.

Det var en av de vackraste spelningarna jag någonsin sett! 

Vackra Florence dansade runt på på scenen med sitt röda hårsvall

och sin guldglittriga hotpants. Hon är den nya generationens Kate Bush

med en röst som är lika stark som vacker.

Jag fattar bara inte hur folk väljer Lilly Allen framför trollbindande Florence. 

Det gör mig lite ledsen.

Gå in på hennes myspace 

www.myspace.com/florenceandthemachine

my exhibition

A very nice gentleman contacted me and gave me this 

little film of my exhibition. This is the book I made and not the 

actual piece which was the wall of snaps. Thank you kenji!

my gatu art

This is my street art. Its the logo for the band.. Any band. my band.. I guess:)...Anyway its a screen-printed unicorn on textile. 

shoe of the day

bad boy bubby

A couple of days ago I saw one of the most strange and sad yet so funny and uplifting movie I just have to recommend it here. Its called Bad boy bubby directed by Rolf De Heer, and if you just can survive the first fifteen minutes without feeling too depressed you´ll see the best describing of how it would feel to see the world for the first time. The trailer is pretty weird though, so just see it!

homlessproject

So my project about homelessness is finally coming to some kind of end.

Its been an amazing journey and I have heard the most fascinating and saddest

stories. Here are some of the pics taken by homeless people, the ones with text 

on. The about over hundred other pics you will see later, up on the wall:)

små minnen från ett vårigt gbg

musiktips

Fem dagar kvar tills jag lämnar Göteborg för London igen. Skönt ska det bli.

Det räcker med 4 veckors flickerumsäng, gymnasiepolare och spårvagnsklockor...

Det är någonting scary med ens hemstad. Den där gamla unkna nostalgin som inte går att skaka av, som ligger ingrott i dom alla gömdaste gatustenar och hörn. Hur äldre och visare jag än känner mig. Den kryper alltid ifatt mig, naffsar mig i hälarna. 

Hursom hellst måste jag slå ett slag för svensk musik; www.myspace.com/emmonmusic. 

Bra electro jag kommer dansa till i sommar. 

Oh, oh kolla även in det nya bandet; www.myspace.com/thepainofbeingpureatheart. spelar på Roskilde i sommar. 

gbg,e-tuna,sthlm,gbg. och sthlm igen

De senaste två veckorna har jag varit ute på mina efterlängtade sociala turnering

som sträckte sig ända upp till Norrland och Björkarnas stad. 

Tusen bilder har tagits men ni får se de vackraste som var en utvald del i ett träd

täckt av istappar från det ovanliggande stupröret. 

Söt katt

lithoprinting

Testade på lithoprinting för några dar sen med min underbara

lärare Graham. Har scannat in

lite exempel nedan:

Min utsikt (som vanligt)

John, med guldtoning. Först framkallar man som vanligt,

efteråt bleker man de ljusa partierna och tonar med

valfri färg. Guld, blå, sepia, finns för alla smaker.

Träd, med sepia toning. De ljusa partierna får en brunaktig

ton som liknar gamla foton. 

Hello Spring!

Den senaste tiden har inte bara blommorna slagit ut på träden här i London utan även jag har slagit ut i någon form av utomhus-människa gående på gatorna med min kamera från 9 to five. Jag håller nämligen på med ett projekt om hemlöshet i London. Klyschigt, jag vet. men ändå så intressant. Min idé går ut på att jag ger bort engångskameror till frivilliga hemlösa o låter dem dokumentera sitt liv med den under några dagar. Resultatet kan ju bli lite hursom hellst, men de blir nog spännande. 

Genom detta träffar jag de mest underligga människor som ligger inne med lika underligga historier de mer än gärna delar med sig. De flesta är väldigt sorgliga.

Dom som jag förut inte ville se, är nu mina enda mål för kameran. 

Återkommer till ämnet senare. 

so long!

Penna o termometer i ett. Kan det blir bättre? 

upplysta träd-dille

mitt rum under kvällstid

snö i london

Snön har fallit över London idag. I flera timmar har jag sett flingor singla ner utanför mitt fönster och nu har det lagt sig som ett fint vitt lager som alla studenterna leker i. Fastän det bara är max en decimeter högt slänger dom sig för att göra snö änglar. Det är gulligt. Sofie lockades också ut och kanske hon är en av dom där skrikande tejerna jag hör nu. 

vita väggar och baselines

Dagens undervisning i skolan gick ut på att planera inför en utställning som vi kommer ha på torsdag. Alla elever fick sätta upp sitt bästa verk, vilket var intressant att se då jag knappast känner någon i klassen. Jag tror jag tycker om min klass. Jag har börjat ana gruppindelningarna nu. De mest tydliga är ett killgäng på fyra. De verkar väldigt sammansvetsade och sjukt roliga! Skämten löser av varandra. En av dom både ser ut och har samma röst som Morrissey. Han ser så engelsk ut så det är läskigt. 

Och mottagandet klagar jag inte på. Alla är snälla och verkar märkvärdigt nyfikna på mig. Kanske det är för att jag är svensk..eller för att jag är lite äldre än de flesta. Eller kanske läraren har berättat om mig innan och de vill se om jag motsvarade deras uppfattning. 

Jag har dock haft lite svårt att skiljas från min gamla klass. Så fort jag får chansen smiter jag in i deras klassrum för att få småprata lite med Charlie och Ross. Över huvud taget har jag börjat snoka runt eller snarare göra små studierbesök hos mina grannklasser, någon slags spinnoff effekt från mitt klassbyte, och det  tycks vara välkommet och något positivt från lärarnas sida.

Nä nu ska jag dricka Oboj. Kvällsoboj.

spioneri

London är bra inspirerande. Det är sällan jag har tid att utforska mitt område tyvärr, men idag gick jag och Will en svängom på Briklane när vi skulle leta tyger. Det fräckaste vi stötte på under våran lilla inspirationsexpedition var nog en nyöppnad finrestaurang med något slags kolonialt 1800tals-tema al'a Afrika. Överallt på väggar och bord hängde uppstoppade djur uppradade. Gigantiska kronor hängde i det höga taket, och stället var rentav översvämmat av pärlor. Jag tror t.o.m vi såg en uppstoppad sedan länge utrotningshotad snöleopard i entren, måste gå in o fråga nästa gång jag går förbi. Kanske jag borde hata denna restarang och bli äcklad över alla antika troféer, men tjusigt var det. Jag tog några smygfoton utanför fönstret innan dom öppnat. Ursäkta den superdåliga kvalitén., det såg mkt fräckare ut i verkligheten

tell me something I dont know, cos this streets aint paved with Gold

denna veckan har jag hunnit med att byta klass, lärt mig mörkrummet, gått på rundtur bakom kulliserna på en teater, hängt på Jaguar shoes, gjort ett åsehuvud i Papier Mache, vart på Annie Leibovitz utställning i på National Portrait Gallery vilket var fantastiskt, lyssnat mkt på Chairlift, varit bakom kulliserna på en annan teater, tågat med en demostration ang blockaden i Gaza, skådespelat i en film där flugor förvandlas till människor typ. 

Och min vackra utsikt står naturligtvis kvar som den alltid gjort...

pipet

dagens knäppa händelse:

Jag och Sofie gick runt i Hoxton och letade efter min lokala teater ang mitt project. Helt plötsligt hörde jag ett högfrekvent pip i mina öron, och om inte Sofie hade hört likadant hade jag definitivt trott att jag hade fått ett allvarligt slag av tinnitus. Vi fortsatte gå och pipet tycktes förfölja oss. Vi gick in i en bar för att fråga om directions till teatern, och pipet hördes även där. Vi höll för öronen men ljudet tränge igenom.

Efter ännu ett stop för directions kom vi iaf tillslut fram till teatern, där en snäll kvinna visade oss en 145 år gammal teater, sjukt söt var den. Typ Moulan Rouge. Alla tre stördes vi dock fortfarande av det äckligt genomträngande pipet. Det var omöjligt att lokalisera och blev högre beroende på vart man stod. En teaterkille kom framspringandes med händerna för öronen skrikandes "AM I GOING MAD!!??" och vi fick lugnt trösta honom att alla andra oxå kunde höra det. Han var gullig. Hursomhellst gick vi nån kilometer bort till Tesco fortfarande med pip i öronen, och runt omkring hörde vi oroliga mutter.

Det finns tyvärr ingen förklaring till detta, om jag får gissa så var det nog den lokala elhead grejen som braka loss, och det skulle nog kunna komma från ljuset, och alla lampor. 

endless circulation

Endless circulation in action. Lyssna på dem här: www.myspace.com/endlesscirculation

some inspiration

His name is Ron Mueck and isn't he amazing. This is from his

exhibition on NY.  I just love the spooning couple.