dimmiga dar

En regnig måndag.
Lyssnar på Sigur Ros som lindar in min ångest i små bommulstussar.
Igår satt jag ännu en gång på hans igenväxta veranda och rökte cigg.
Kanske har någonting rivits.
Någon mur.
Det sticker i hela mig nu. det går i 10000 km i timmen.
Kanske jag försäger mig. kanske jag börjar gråta. Kanske jag vänder mig om och kommer aldrig mer tillbaka.

beskyddaren

Ännu blommar syrenerna och ännu viskar han klyshor i mitt öra.

Jag räknar dagar. kanske timmar.

Det spelar ingen roll om du håller mig hårt. ingen kommer minnas om hundra år.

Jag känner mig som femton och låter jocke slicka mina sår.

Fasaden börjar få sprickor nu.

himmel och helvete

En veckas himmel och helvete och jag får komma hem och vila mina sinnen i våran trädgård tillsammans med mozart och en bok. Tillfälligheter eller öde som gav mig en elchock igår darrar fortfarande på min hud.

Inatt drömde jag om min gamla lägenhet i Malmö och om Thereses blogg. Malmö sitter fortfarande i mig, och jag känner mig som en vålnad i Göteborg. Och som en vålnad i Malmö. Korthårig och förvirrad.

fångad

Jag har blivit fångad.
Av den här killen...han är så fin...så fin så när varje gång han ler så sticker det till lite i mitt hjärta. Långsamt våldtar han mig medans han viskar fina och tomma ord.
Jag är fast i hans våld. kan inte ta mig loss.