Jag vill bara säga GRATTIS till min älskling Steven Patrik Morrissey på hans 47-årsdag!
När jag känt mig ensam och miserabel så sviker han aldrig, utan tröstar och lagar.
Tack sötnos!
Monday, May 22, 2006
speed dating
Söndagskväll och min dygnsrytm är som vanligt sne.
Jag har zappat mig igenom alla tv-kanaler tills det blev snökaos.
Och jag har tuggat mig igenom min johanna nilsson bok som jag bara blir förbannad över. Lyckliga slut! Hennes ångestmoln försvinner, hennes liv blir perfekt. O alla lever lyckliga i alla sina dar.
Och jag tänker på mitt ångestmoln och jag tänker att jag kan dra djupa andetag så försvinner det. Men då kommer någonting som är mycket värre...tårar. och då måste man springa nånstans och gömma sig så att ingen ser, och det blir ju lite jobbigt.
Jag och J finns inte längre, och lika bra är det. Jag har fått nog av trasiga själar att dela sina trasiga tankar med.
Och jag tänker på P när vi grät tillsammans och att det var den enda ärliga stund vi hade tillsammans. Men nej hans tårar var inte ärliga, bara mina. och så gråter jag mer ärliga tårar.
Jag har zappat mig igenom alla tv-kanaler tills det blev snökaos.
Och jag har tuggat mig igenom min johanna nilsson bok som jag bara blir förbannad över. Lyckliga slut! Hennes ångestmoln försvinner, hennes liv blir perfekt. O alla lever lyckliga i alla sina dar.
Och jag tänker på mitt ångestmoln och jag tänker att jag kan dra djupa andetag så försvinner det. Men då kommer någonting som är mycket värre...tårar. och då måste man springa nånstans och gömma sig så att ingen ser, och det blir ju lite jobbigt.
Jag och J finns inte längre, och lika bra är det. Jag har fått nog av trasiga själar att dela sina trasiga tankar med.
Och jag tänker på P när vi grät tillsammans och att det var den enda ärliga stund vi hade tillsammans. Men nej hans tårar var inte ärliga, bara mina. och så gråter jag mer ärliga tårar.
igår var jag på speeddating o blev kär i en bartender. Allt i dimman av alkohol.
Thursday, May 18, 2006
no flowers for me
blommorna hade inte slagit ut på järntorget...silken besvikelse..
och när jag kommer tillbaka så har de väl redan försvunnit.
carola kom med i eurobajs finalen, skit oxå det skulle vara så roligt om hon inte kom med. Så hon fick sättas på plats den uppblåsta kärringen.
det regnade i malmö idag, men det gjorde mig inget. jag gillar gråa dagar.
och när jag kommer tillbaka så har de väl redan försvunnit.
carola kom med i eurobajs finalen, skit oxå det skulle vara så roligt om hon inte kom med. Så hon fick sättas på plats den uppblåsta kärringen.
det regnade i malmö idag, men det gjorde mig inget. jag gillar gråa dagar.
Saturday, May 13, 2006
Take me somewhere I can call a home
Fredag natt.
Jag sitter i ett regnigt Göteborg.
För 9 timmar sen kom jag på att jag skulle återvända hem ett tag. vet inte varför..jag bara kände för det. så jag packade min väska, slängde i lite sommarkläder.
Laddade min ipod med lite ny fräsch musik och begav mig.
På bussen till Malmös central kom en svindlande känsla över mig. alltid samma känsla.
Helt plötsligt slår det mig hur vackert Malmö är, hur jag faktiskt skapat små fina minnen i den platta staden, som jag inte vet om jag ska lämna eller inte...de e vemodigt.
för att inte tappa fotfästet på bussen satte jag på Yeah yeah yeah med Gold Lion.
Väl framme vid centralen frågade jag mig efter skeppsbron, där bussarna gick. (Tågen var nämligen bokade.) Det hade då hunnit bli mörkt ute, och jag lyssnade på Bright eyes.
"Then I'll leave your town and never look back. No, I don't look back because the road is clear and laid out ahead of me. I'll get home and meet my friends at our favorite bar. We'll get some lighter heads for our heavy hearts."
Låten kändes så djupt i mig, jag kände mig så ensam så jag grät. men utan tårar. inga tårar.
och sen ringde jag min egna Conor.
Och han förstod väl inte att jag ringde men jag ville bara höra hans röst antar jag. Ibland vill man bara snacka. Och sen ringde jag Susanne och hon var lessen. Hon grät lite. Och jag försökte trösta.
Nu är jag här. I göteborg. Den jäkla staden...
Imorgon vill jag se om blommorna har slagit ut på Järnis. Det har dom säkert. För allt annat jag sett har slått ut här. det är så vackert.
Jag satt på bussen i 3 timmar och lyssnade på musik som betydde nåt för mig. Det fick mig att tänka på saker jag förträngt. Hur ofullständig jag egentligen är.
jag är en splittrad själ. Kanske inte i tusen bitar. men i 3-4.
okej.nu räcker det.
hej!
Jag sitter i ett regnigt Göteborg.
För 9 timmar sen kom jag på att jag skulle återvända hem ett tag. vet inte varför..jag bara kände för det. så jag packade min väska, slängde i lite sommarkläder.
Laddade min ipod med lite ny fräsch musik och begav mig.
På bussen till Malmös central kom en svindlande känsla över mig. alltid samma känsla.
Helt plötsligt slår det mig hur vackert Malmö är, hur jag faktiskt skapat små fina minnen i den platta staden, som jag inte vet om jag ska lämna eller inte...de e vemodigt.
för att inte tappa fotfästet på bussen satte jag på Yeah yeah yeah med Gold Lion.
Väl framme vid centralen frågade jag mig efter skeppsbron, där bussarna gick. (Tågen var nämligen bokade.) Det hade då hunnit bli mörkt ute, och jag lyssnade på Bright eyes.
"Then I'll leave your town and never look back. No, I don't look back because the road is clear and laid out ahead of me. I'll get home and meet my friends at our favorite bar. We'll get some lighter heads for our heavy hearts."
Låten kändes så djupt i mig, jag kände mig så ensam så jag grät. men utan tårar. inga tårar.
och sen ringde jag min egna Conor.
Och han förstod väl inte att jag ringde men jag ville bara höra hans röst antar jag. Ibland vill man bara snacka. Och sen ringde jag Susanne och hon var lessen. Hon grät lite. Och jag försökte trösta.
Nu är jag här. I göteborg. Den jäkla staden...
Imorgon vill jag se om blommorna har slagit ut på Järnis. Det har dom säkert. För allt annat jag sett har slått ut här. det är så vackert.
Jag satt på bussen i 3 timmar och lyssnade på musik som betydde nåt för mig. Det fick mig att tänka på saker jag förträngt. Hur ofullständig jag egentligen är.
jag är en splittrad själ. Kanske inte i tusen bitar. men i 3-4.
okej.nu räcker det.
hej!
Monday, May 08, 2006
ruffsigt
God förmiddag!
Jag sitter i en av skolans datasalar (högskolan så klart).
Jag är snurrig och varm, hade ännu en sån där sömnlös natt, söndagnätter är värst. och alltid samma grubbel oxå. så antal timmar jag sovit är alltså noll. för att inte paja min dygnsrytm måste jag hinka i mig några tusen liter kaffe.
Jag har turkosa avklippta strumpbyxor och en kort olivgrön kjol på mig idag. Och en ljusgrön skjorta med en kort tunn vit kofta med svarta prickar. Det blev flummigt idag, kunde inte bestämma mig. Mitt hår är svart och ruffsigt och mitt smink består endast av lite rött läppstift. Resten av ansiktet döljer jag med stora solglasögon...så...se moi!
Nu har verkligen alla blommorna på träden slagit ut och jag är nästan helt säker på att det har gjort det på Järntorget i Göteborg nu med. Jag har ju hört att det är fint väder där oxå.
Igår läste jag ut "Vi ses vid röda sten" med Viveca Lärn. Det var lite bedrövligt, jag ville inte att den skulle ta slut. det var så avslappnande och tryggt att läsa om spårvagnar och majorna från så långt avstånd som Malmö.
Just nu:
Bright eyes
Shout out louds
spleen united
wir sind helden
BRIGHT EYES
ses!
Jag sitter i en av skolans datasalar (högskolan så klart).
Jag är snurrig och varm, hade ännu en sån där sömnlös natt, söndagnätter är värst. och alltid samma grubbel oxå. så antal timmar jag sovit är alltså noll. för att inte paja min dygnsrytm måste jag hinka i mig några tusen liter kaffe.
Jag har turkosa avklippta strumpbyxor och en kort olivgrön kjol på mig idag. Och en ljusgrön skjorta med en kort tunn vit kofta med svarta prickar. Det blev flummigt idag, kunde inte bestämma mig. Mitt hår är svart och ruffsigt och mitt smink består endast av lite rött läppstift. Resten av ansiktet döljer jag med stora solglasögon...så...se moi!
Nu har verkligen alla blommorna på träden slagit ut och jag är nästan helt säker på att det har gjort det på Järntorget i Göteborg nu med. Jag har ju hört att det är fint väder där oxå.
Igår läste jag ut "Vi ses vid röda sten" med Viveca Lärn. Det var lite bedrövligt, jag ville inte att den skulle ta slut. det var så avslappnande och tryggt att läsa om spårvagnar och majorna från så långt avstånd som Malmö.
Just nu:
Bright eyes
Shout out louds
spleen united
wir sind helden
BRIGHT EYES
ses!
Subscribe to:
Posts (Atom)