Du och jag Jonas. Du och jag...

"Så vad kan jag säga om mig själv. Aldrig riktigt innanför. Aldrig riktigt med. Aldrig riktigt på riktigt. Jag är rädd att jag nog aldrig kommit över det där med utanförskapet. Som en planet som knappt hinner närma sig solen innan dess omloppsbana, dess av naturlagarna bestämda omloppsbana, tvingar den ut i rymdmörket igen.
Sådan är jag. Som inte förstår hur man gör.
Människor som skrattar, skränar, grälar, sjunger. Jag ligger sömnlös och väntar på att tabletten ska börja verka.
Det är som det alltid varit. De där. Jag här. Glasrutan mellan oss. Isoleringsglas.
Andas på glaset. Skriver i imman. Skriver mitt namn. Skriver mitt namn för världen att se.
Suddar ut det igen."

Björkarnas stad

I Björknarnas stad stämmer alla rykten. Ett myller av studenter som tagit över gatorna. Kors och tvärs stormar cyklar fram. Ålidhem är en inglasad kupa. En egen planet, där fest och plugg tycks vara folkets enda sysslor. Ålidhem centrum är världens ände. Ett apotek, två livsmedelsaffärer och en pizzeria. Och såklart nåt dragspelande sär som förhöjer den redan så melankoliska atmosfären. Jag känner mig som en borttappad storstadsflicka. Ska man älska eller hata? Kanske både och. Det som var nu är långt borta. Kvällarna är mörka och blåsiga. Hösten har kommit för att stanna. Jag läser dikter om sommaren. Den som jag trodde aldrig skulle ta slut. Tidsoptimist? Ja, kanske ibland.



Dagens låt: The Tiny med "sorry"