vita väggar och baselines

Dagens undervisning i skolan gick ut på att planera inför en utställning som vi kommer ha på torsdag. Alla elever fick sätta upp sitt bästa verk, vilket var intressant att se då jag knappast känner någon i klassen. Jag tror jag tycker om min klass. Jag har börjat ana gruppindelningarna nu. De mest tydliga är ett killgäng på fyra. De verkar väldigt sammansvetsade och sjukt roliga! Skämten löser av varandra. En av dom både ser ut och har samma röst som Morrissey. Han ser så engelsk ut så det är läskigt. 

Och mottagandet klagar jag inte på. Alla är snälla och verkar märkvärdigt nyfikna på mig. Kanske det är för att jag är svensk..eller för att jag är lite äldre än de flesta. Eller kanske läraren har berättat om mig innan och de vill se om jag motsvarade deras uppfattning. 

Jag har dock haft lite svårt att skiljas från min gamla klass. Så fort jag får chansen smiter jag in i deras klassrum för att få småprata lite med Charlie och Ross. Över huvud taget har jag börjat snoka runt eller snarare göra små studierbesök hos mina grannklasser, någon slags spinnoff effekt från mitt klassbyte, och det  tycks vara välkommet och något positivt från lärarnas sida.

Nä nu ska jag dricka Oboj. Kvällsoboj.