låtar 2009

Jag har letat i mitt huvud efter låtarna som betydde mest under 2009. Helt av eget intresse har jag gjort en lista över de mest spelade i mina öron det här året. De låtarna som får mig att bli hög på livet. Eller gråta. Eller den där låten på Ipoden man är urless på men lyssnar på ändå i brist på annat. (Jag är sämst på att uppdatera min Ipod.) Det finns tusen fler låtar men det måste ju finnas gränser. 

På listan hamnar de där dagarna i juni när jag lyssnade mycket på The teenagers. Topdeck på 243:an. Shorts och linne. Den åkte över Waterloo bridge och jag tänkte att här kan jag bo resten av mitt liv. Innan sommaren då den brittiska våren ännu var krispig lyssnade jag mycket på The stone roses. Den perfekta kombinationen av 80-tals drömmar på Shoreditch slitna gator. Om man gick längst med Bricklane kom man fram till hans lägenhet. Han gillade CSS. Vi gick in till hans sovrum och han sa att vi borde lyssna på Death from above. Jag hann bli hög i Amsterdam. Där upplevde jag den vackraste solnedgången på flygplatsen när jag lyssnade på Moto Boy och längtade hem till London.

Men den världen byttes snabbt ut till Sundsvalls mörka höstdagar. Jag tände mycket ljus. Hittade mitt favoritställe på taket tillsammans med Markus Krunegård. Rökte mycket och försökte varje kväll hindra impulsen att springa över mitt i natten. Sammanfattningsvis kan jag säga att jag inte är rädd. För Morrissey kommer alltid i slutet och räddar mig. Tack 2009 för alla fina minnen. 

Hela listan med fler låtar hittar ni här.